Fet-Mats - den förstenade mannen

Gruvdrängen Fet-Mats (eller Stor-Mats, smeknamnen fick han för sin kroppsbyggnad) Mats Israelsson från Boda by i Svärdsjö smög ned olovandes i gruvan - s k osning pågick, och tillträde var förbjudet - en marsdag 1677, och hördes inte av på 42 år. Under tiden rasade gruvan: det var midsommardagen 1687, på grund av rovdriften - för att stötta en krigsekonomi av rent serbiska dimensioner - var hela Kopparberget underminerat av gruvgångar som en gammal mycket torr ost, och den jättelika Stora Stöten, 95 meter djup, och 400 meter i diameter, uppstod. Mirakulöst nog kom ingen människa till skada - midsommardagen och juldagen var de enda dagar på hela året som gruvan var tom. 1719 hittade man ett vad som föreföll vara färskt lik nere i gruvan. Man förde upp det i dagen, men ingen kände igen den omkomne. Förrän en gammal gumma steg fram och dramatiskt meddelade: "Det är ju Fet-Mats! Min trolovade!". Liket hade mumifierats av gruvsalterna - det var därför det såg dagsfärskt ut. Inget särskilt med det, kan man tycka idag, men då var det en världssensation, och för en rad kommande generationer skulle Fet-Mats förbli en fantasikittlare ev enorma mått. För Upplysningstiden blev han ett forskningsprojekt. En av de första som skrev om Fet-Mats var Carl von Linné, som intresserat fick studera honom 1734 - PR-pionjärerna på Bergslaget behöll honom i insaltat skick som en slags tidig turistattraktion i 30 år; först i en tunna, sedan i en glasmonter, och begravde honom inte förrän 1749.